När väckarklockan ringde imorse kände jag med detsamma att det skulle bli en märklig dag.. jag var helt slut fast att jag hade fått mer än mina absolut nödvändiga, 8 timmar av sömn. Jag hade världens huvudvärk och innan jag hunnit resa mig ur sängen var jag på dåligt humör.. Något kändes bara så fel! Jag bestämde mig för att stanna hemma från min enda föreläsning, isolera mig från omvärlden och försöka vara så effektiv som möjligt hemifrån. Det gick sådär! Jag fick en del saker gjorda, men allt tog en så förbannat lång tid! Ni vet, det var en sån där "underbar" dag då man bara inte kan koncentrera sig på något, och alla ens tankar bara flyger omkring i huvudet och gör så att man är fokuserad på allt annat än det man bör! Paniken att liksom "allt måste göras, men inget blir gjort" utbröt.
Även kallad stress.
Till råga på alla märkliga tankar som flygit omkring i huvuded på mig idag, så skrev jag på MSN med en kompis ikväll. Jag visste att hennes syster var på väg hit så jag frågade om hon hade landat än, men det hade hon visst inte. Hon hade missat sitt plan pga att någon hade hoppat framför tåget och begått självmord på väg till flygplatsen i London. Vad svarar man på det?! Räcker ordet "hemskt"?
