Det är ju trots allt bara karneval en gång om året vilket har inneburit att det inte har blivit många timmars sömn för min del den här veckan! Jag sov på tåget tillbaka från Sitges (ort utanför Bcn där karnevalen var) till Barcelona, i ca 45 min. Kom hem, tog en vaaarm dusch för att jag var stelfrusen och hade sand över hela mig... Kokade ett ägg och gick till universitetet. OCH kom i tid till kl 09.00! STOLT! (Vi började dock 09.15, vilket jag insåg när jag var i framme.. attans!)
Jag var inte vid det piggaste laget om man säger så, men vill man ha kul, får man lida pin... Det roligaste var att flera stycken på universitetet kom fram till mig och tyckte jag var så fin, och att jag var fint sminkad. Sminket framhävde verkligen mina ögon sa de, och påpekade också hur fint mitt hår var! Haha.. det var ju verkligen extra kul att höra när man själv känner sig som ett lik och skulle göra allt för att bli buren till sängen!
En kompis som jag var på karnevalen med, åkte hem och sov hela dagen ist för att orka till uni. och sa idag "you're a machine"! Mmm, kanske jag är... jag menar, sova kan man ju göra i graven! ;)
Kämpaglöd
Ibland vill man bara skita i det och ge upp! När det blir för mycket av det mindre roliga i vardagslivet, så är det knappt så att ens kämpaglöd vill hjälpa till med de där siiista tagen alls! Varför är det oftast så att man jobbar bäst under stress? Det vore ju hundra gånger skönare om man kunde skriva klart den där uppgiften flera dagar innan den ska lämnas in, och hitta på något annat roligt... men icke. Istället sitter man här, kvällen (eller också ofta natten) innan den ska lämnas in, och stressar och pressar sig själv till max! Och efter varje natt man suttit uppe och svurit åt sig själv att "det här minsann var sista gången jag gjorde det i sista sekund"... så händer det precis samma sak nästa dag igen!
Hur många gånger har du inte hört din röst svära åt dig, men utan att förstås ha lyssnat? Jag kan iaf inte räkna det på mina händer. Undrar om man nånsin lär av sina misstag? Eller det kanske inte ska ses som ett misstag iaf. Jag menar, får man saker bättre gjorda under stress så är det ju upp till en själv att bedömma det såklart. Men enligt mig så vore det betydligt skönare att få en ordenltig natts sömn istället för att trycka i sig koffein så att hjärtat bultar på max, och att man nästa dag går omking som en zoombie som precis har landat från en annan värld.
Tankekrig
Jo, det har visst hänt mycket saker! Medan min ena kompis, min underbara halva, födde barn i Sverige igår så blev en annan kompis rånad här i Barcelona! Det har hänt både positiva och negativa saker med folk runt omkring mig. Men det har inte hänt nåt speciellt hos mig. Missförstå mig rätt: jag är överlycklig över min vän som har blivit mamma, medan jag känner ett hat mot de som rånade min andra vän. Det här är självklart saker som berör mig både positivt och negativt. Men det enda som har hänt med mig under helgen, är att jag har haft ett fruktansvärt tankekrig inom mig som vägrar sluta fred. Det var länge sen så mycket tankar ville ha svar på tal på samma gång. Jag undrar om det är en normal process som alla genomgår förr eller senare nån gång?
En mening - men såå stor påverkan!
När det handlar om negativa saker, så är det vanligt att man överdriver och gör saken hundra gånger värre inom sig än vad det egentligen är. Jag trodde att jag hade lärt mig att assa och dissa bättre än vad det visade sig idag.
Du mår som bäst när du har hittat balansen mellan hur man lagrar positiva upplevelse och hur man stänger ute negativa upplevelser. Assa innebär att du medvetet bevarar positiva känslor i en upplevelse som kan hjälpa dig i framtiden och dissa innebär att du tänker bort och stänger ute negativa saker som sker, så att det inte fastnar och tar över hos dig.
Jag säger inte att assa och dissa är en enkel match, det tar tid men det går! Jag har lyckats bra men jag trodde dock att jag hade kommit längre i min träning än vad jag insåg imorse.
Jag brukar vara bra på att göra de positiva händelserna större och viktigare än de negativa... men nej, banne mig! Idag gick det inte alls lika bra! Även då jag vet att personen som messade mig igår verkligen menade det hon skrev, så uppspelar sig dagens inlägg som en skräckfilm om och om i mitt huvud... Och vet ni vad det mest absurda är? Att jag inte ens är säker på att inlägget är sant!! Ibland blir jag bara galen på mig själv, hur svårt kan det vara att dissa det negativa?! Tydligen SJUKT svårt!!
Dags för mer assa och dissa träning för min del, prova ni med för man märker skillnad även då det inte vill sig vissa gånger!
Ovissheten är den värsta
Det är inte så att jag behöver få bekräftelse för det jag gör, nej absolut inte! Jag behövde det förut, men nu har jag lärt mig att jag duger precis som jag är! Det har bara känts som om nåt saknas på sista tiden. Det värsta är att jag inte kan sätta fingret på vad det är: jag kan inte svara på om det är inom eller omkring mig.
Ovissheten om att inte veta om man kan, och vad man i så fall kan göra åt det är det absolut jobbigaste.
Märklig dag
Även kallad stress.
Till råga på alla märkliga tankar som flygit omkring i huvuded på mig idag, så skrev jag på MSN med en kompis ikväll. Jag visste att hennes syster var på väg hit så jag frågade om hon hade landat än, men det hade hon visst inte. Hon hade missat sitt plan pga att någon hade hoppat framför tåget och begått självmord på väg till flygplatsen i London. Vad svarar man på det?! Räcker ordet "hemskt"?
Bättre sent än aldrig
Det var nästan 1,5 år sen jag flyttade till Barcelona.. sjukt vad tiden går fort! Jag har hela tiden tänkt att jag ska börja blogga, men sen har något kommit i vägen. Har det inte varit det ena så har det varit det andra.. Men nu är jag igång, bättre sent än aldrig! Inte sant?! ;)