Kämpaglöd
Ibland vill man bara skita i det och ge upp! När det blir för mycket av det mindre roliga i vardagslivet, så är det knappt så att ens kämpaglöd vill hjälpa till med de där siiista tagen alls! Varför är det oftast så att man jobbar bäst under stress? Det vore ju hundra gånger skönare om man kunde skriva klart den där uppgiften flera dagar innan den ska lämnas in, och hitta på något annat roligt... men icke. Istället sitter man här, kvällen (eller också ofta natten) innan den ska lämnas in, och stressar och pressar sig själv till max! Och efter varje natt man suttit uppe och svurit åt sig själv att "det här minsann var sista gången jag gjorde det i sista sekund"... så händer det precis samma sak nästa dag igen!
Hur många gånger har du inte hört din röst svära åt dig, men utan att förstås ha lyssnat? Jag kan iaf inte räkna det på mina händer. Undrar om man nånsin lär av sina misstag? Eller det kanske inte ska ses som ett misstag iaf. Jag menar, får man saker bättre gjorda under stress så är det ju upp till en själv att bedömma det såklart. Men enligt mig så vore det betydligt skönare att få en ordenltig natts sömn istället för att trycka i sig koffein så att hjärtat bultar på max, och att man nästa dag går omking som en zoombie som precis har landat från en annan värld.
